Svenske Dagbladet hadde 30.juni en interessant artikkel på sine kultursider. 

Her starten på artikkelen:  

När preussaren Wilhelm Goebel sprang skrattade alltid publiken. Detta trots att han vid mitten av 1800-talet var den snabbaste löparen i mannaminne. Det påstods att han kunde springa fyra verst (en verst var 1,067 kilometer) på tolv minuter – ändå väckte Goebel munterhet. Men så var han ju också en ovanligt påhittig löpare. Ibland sprang han med vikter, eller iklädd en rustning. Vissa gånger bar han sin mormor på ryggen. Wilhelm Goebel var dock inte anställd vid någon cirkus, som man skulle kunna tro. Han var konstlöpare.

I Goebels yrke som professionell löpare ingick det att bjuda på sig själv, att göra akrobatkonster och roliga grimaser. Han tävlade i alla möjliga grenar: löpning framlänges, baklänges, i backe, genom trånga gränder och över stora torg. Att Wilhelm Goebel var ovanligt snabb står bortom allt tvivel. Han arrangerade löpartävlingar där hans motståndare fick 150 stegs försprång, ändå vann han. Men det var trots allt för hans konster som publiken kom – inte för att se honom passera målsnöret. För på 1800-talet var det inte nödvändigtvis snabbheten i löpningen som publiken uppskattade utan själva utförandet.

Resten av artikkelen leser du på Svenska Dagbladet.
på slutten av artikkelen anbefales boka:
"Løping - en verdenshistorie" av Thor Gotaas. Den får du kjøpt gjennom Kondisbutikken.