Eiolf Eivindsen fullførte Spartathlon for 13. gang, Linda Bengtsson nr. 14

For 13. gang!

Eiolf Eivindsen (60) fra Mo i Rana fullførte det legendariske ultraløpet Spartathlon for 13. gang. Ingen andre norske løpere er i nærheten av dette.

Det er ikke mer enn ca 60 % av de som starter som bruker å klare makstidene underveis og i mål, men rutinerte Eiolf klarer det hver gang! 

I år var det 234 som fullførte, og Eiolf kom på 179. plass med tiden 35:12:54. 

Linda nr 14!

Svenske Linda Bengtsson, som har bodd og jobbet i Oslo i mange år, imponerte med å løpe inn til 107. plass totalt og som 14. beste kvinne på 33:53:56. Linda har jo tidligere vist at hun klarer seg bedre jo lengre distansene er, og det beviste hun på nytt i årets Spartathlon. Hun er den yngste svenske kvinne som fullfører løpet, ingen norske kvinner har fullført løpet. 

Løpet som er 246 km langt og går fra Aten til Sparta ble i år arrangert for 34. gang. I tillegg til at det er langt og at man underveis skal over et høyt fjell, møtes løperne ofte av ekstrem varme - i alle fall etter nordisk målestokk. 

Vi kontaktet Linda for å høre mer om opplevelsen hennes av Spartathlon, nedenfor er hennes beskrivelse:

Hun reiste ned selv om oppladningen var dårlig på grunn av problemer med lyskene. Hun hadde ikke løpt på over to uker.

-Stämningen som var när man kom ned var magisk. Duktiga löpare från hela världen samlade på ett och samma ställe med ett gemensamt mål; statyn Leonidas i Sparta (red. anm: bildet til høyre). Vi skulle alla kämpa, vissa komma fram, andra inte. Då statistiken tidgare har sagt att 40% brukar komma i mål (red anm; 60% fullførende har vært mest vanlig).

- Det finns 74 st dropbags (checkpoints) och du får lov och använda så många  du vill. Jag hade 35 st oftast med en vattenflaska tejpad med en gel/godis. 

- Starten går klockan 07 vid Akropolis i Athen och det var häftigt och börja där. Det blev snabbt varmt och du är tvungen och hålla minimum 6min/km för att klara dej till Korinth. Sen blir cutoff tiderna lite snällare. Tiden dit gick hyfsat, men jag visste inte om jag ens skulle klara det dit. Tittade inte ens på skyltarna eller vad klockan var, bara hastigheten.

- Plötsligt var jag i Korinth som är en stor station med mat. Kom dit 30min innan de stängde. Vägen dit var kantad av både hårdtrafikerad trafik förbi raffineri, men även en underskön kustremsa. Efter Korinth kommer man in i olivlundarna och det börjar sakta bli svalare. Nnu går löpningen lätt och jag kommer i fatt Tommy, Fredrik och Rikard - andra svenskar som också kämpade. 
 

Det blev mörkt och man måste verkligen veta var man ska lägga sin pannlampa och sin varma tröja. På natten börjar serpentinvägarna upp mot ett stort bergspass Sangas. Först asfalt en bra bit och sedan en getstig som går rakt upp på rullegrus och det gör ont i fötterna och låre. Kommer knappt upp ibland då lårmusklerna skriker av smärta. Ljussken från andras lampor högt ovanför säger att vi har en bra bit kvar. Äntligen uppe då ska vi ned.  Ännu ondare o farligare, inget grepp alls nästan och inga muskler som kan kompensera om man börjar rulla. Det gör ont lite var stans nu - till exempel skav från insida lår och blåsor under fötterna.

- Äntligen asfalt, får lagt om såren och fortsätter. Det var nu 1,5 timme innan cutoffen och vi hade passerad 100miles.

- Det började ljusna och vi visste att vi var tvugna att springa. Det började bli morgon, en fantastisk sådan med dimma över vackra åkrar berg . Det  började snabbt bli varmt och det blev ännu varmare än dag 1. Det gick halvt och springa men var rädd för och kollapsa i värmen så tog det lugnt. Milen blev fler och fler och jag insåg att jag skulle klara det. Såg Sparta - alla bilar som körde förbi tutade och barn high fivade.

Statue i Sparta.... ingen tvil om hva denne symboliserer (privat foto).
 

- Inne på den sista 450m rakan mitt i byn applådera folk och skrek bravo. Det var stort större än jag hade förställt mej. Kändes som en hjälte som återvänt till byn. Såg statyn Leonidas och pussade hans fot som sig bör och fick ta emot det heliga vattnet från ett krus från de fina tjejerna som stod bredvid.

- Jag hade klarat det,  förstod det inte helt  förrän efteråt. Sedan var det lunch med borgmästaren dagen efter och The Spartan Mile med deltagarna från Belgium och Sverige. Ett varv runt 400 meters löpbanan bakom stayn. Väldigt rolig löpning hos folk. Sedan buss tillbaka till Athen och en stor fest på måndagen och medaljcermoni. Först då kom tårarna och jag fattade vad som hänt, sedan var det dans och otroligt häftigt att se människor från över 40 länder dansa tillsammans. Vi hade alla stridit tillsammans och vunnit - vi var glada oavsett 

- Det var 6 av 8 svenskar som tog sig i mål i år, en bra statistik. Ett fantastiskt men brutalt lopp som jag är otroligt tacksam över att jag fick uppleva.

Glade svensker som fullførte årets Spartathlon (privat foto).
 

Der var 12 nordiske løpere som fullførte årets løp 30. september - 1. oktober:

Første kolonne er totalplassering, andre kolonne er plassering blant kvinnene.

Alle resultater

Løpets hjemmeside: ΣΠΑΡΤΑΘΛΟΝ
 

Den klart beste norske plasseringen i Spartathlon er Jon Harald Berges 3. plass i 2009.

Jon Harald Berge er framme ved statuen av Kong Leonidas i Sparta.

Film fra årets løp:

Film fra starten: 

x

x

x