Bjørn Suneson (kondismedlem) løper over USA.
I dag tidlig står Bjørn Suneson og hans viktige "venn" babyjoggeren sammen i strandkanten i Oregon. Oppdraget er å løpe USA fra kyst til kyst. Uten skader og større problemer kan det være gjort unna på 100 dager.
Vi skal komme tilbake til Bjørns eventyr med ujevne mellomrom i sommer og vi anbefaler andre eventyrlystne til å holde seg oppdatert via Bjørns egen hjemmeside. Forrige gang vi fulgte en amerikaløper på nært hold var det også en svensk løper det dreide seg om. Den gang var det Rune (løpar)Larson. Rune løp også uten support.

Vi klipper en liten forhåndsomtale fra våre venner i Svenska Marathonsällskapet:

Oregon till VirginiaText: Björn Suneson
Vad får någon till att försöka springa tvärsöver den amerikanska kontinenten? Frihetskänslan och löpglädjen, är mitt svar.

Den 11 juni startar mitt försök att springa från Oregon till Virginia, en sträcka på 520 mil genom mestadels ödsligt land. Jag skriver försök, för här kan inte ges några garantier för att en gammal gubbe på 59 år skall klara denna distans, dessutom på 100 dagar. Många har försökt, de flesta misslyckas, men skulle det gå vägen, ja då kanske jag blir den äldste ”solrunner” som sprungit över USA utan hjälp från följebil.

Men det handlar inte om några rekordförsök, göra sig märkvärdig eller tjäna några pengar. Nej, jag gör det bara för att jag tycker det är så roligt att springa. Och för friheten- äntligen bestämmer jag allt själv. Som tidningsman har jag visserligen ett väldigt fritt yrke men jag lever alltid under ”hotet” att det är någon som bestämmer agendan för dagen.

Rent vansinne? Så ser jag det naturligtvis inte men helt riskfritt är det inte. Trafiken är nog det största hotet. Och klarar man att vara borta från familjen så länge? Ja, det kan också bli en prövning.

Annars är jag väl förberedd, såväl löpmässigt som mentalt. Jag har legat på 12-15 mils träning i veckan de senaste åren och har kanske aldrig känt mig starkare. Jag har också en hum om vad som väntar eftersom jag sommaren 2005 sprang mellan Chicago och New Orleans, en sträcka på 160 mil. Då låg dagsdoserna på 5 mil om dagen och jag hade inga vilodagar.

Även den här gången tänker jag köra på känsla. Rutten är i grova drag planerad men hur långt jag skall springa varje dag får kroppen avgöra. Det kan enstaka dagar bli dagsdoser på uppåt 8 mil, andra dagar kanske bara några enstaka mil. Motellens placering avgör också hur långt det blir men jag räknar ändå med att behöva sova utomhus flera nätter. Brr! Det är kallt i öknen och så skall det visst finnas skallerormar...

Jag hoppas att du som läser det här följer mig på bloggen (www.suneson.se). Den här gången har jag med mig en superlätt bärbar dator och tänker lämna rapporter så fort det går. På min hemsida kan du ställa frågor om löpningen- det är alltid roligt att ha lite skrivbordsarbete på kvällarna. För du skall veta, man kan känna sig ganska ensam ibland i det stora landet over there.

Keep on running!

Björn Suneson